2009/01/29

Sora to ito

Ack, det här är svårt för mig att skriva om...

Först kan jag börja med att säga att jag har ungefär tre kategorier vad gäller band. Eller ja, jag sätter inte in dom aktivt där, men det blir lättare för min hjärna att sluta snurra genom att organisera alla miljarders band jag lyssnar på lite grann. Grupperna är 1: Absoluta Favoritband, 2: Favoritband, och 3: Bra band jag gillar. Men MUCC däremot, har alltid stått över dom där grupperna. Liksom över grupp nr 1. Ända sen jag började lyssna på dom för länge sen har dom varit i högst i toppen. Tills nu...?

De senaste 1 - 2 åren har det varit mycket besvikelse. Det började med Flight... Jag har inget till övers alls för den. Kanske lite märkligt, Utagoe tycker jag ändå är ok, fast de låter nästan likadant. Best of MUCC och Worst of MUCC, ja dom lyssnar jag inte nämnvärt på. Jag föredrar originalinspelningarna. Sedan kom FUZZ, och ja, det är en ganska kul låt, men den hamnar långt ifrån mina favoriter. Jag kommer ihåg hur förfärad jag blev när jag hörde första previewn på deras hemsida, ska dom börja med electrorock?! tänkte jag då, dom som prompt skrev NO SYNTHESIZERS USED i bookleten på Homura Uta! Och så... för ett knappt år sedan kom Shion. Det känns som jag aldrig varit så besviken. Visserligen har jag börjat tycka den är ok sen jag hörde Fukuru no yurikago live i oktober, men.. Den hamnar längst ner i botten på min albumlista. Libra gillar jag dock... men den är ändå ett år äldre. Och Semishigure älskar jag av hjärtans lust, men den hörde jag ju första gången 2006 på deras live bootleg #2!

Så idag släpptes Sora to ito, deras nya singel. Och min spontana reaktion?
Jag älskar den! Det är en fantastiskt underbart bra låt! Refrängen är underbar, sång i olika oktaver får mig alltid att rysa av välbehag, och varvat med lagom mycket skrikande blir det en oslagbar låt. Och sidospåret, kikanetsu, är om möjligt ännu bättre! Samma med Ageha, Aoi mori och Concrete 082 som alla var förra på singeln, jag är helt kär i alla tre låtar där också!

Men... va?
Nu sa jag ju emot allt jag nyss skrev!
Ack ack ack, det är nu det blir komplicerat...
Visst älskar jag dom senaste två singlarna, men dom har sannerligen blivit så... slätstrukna.

Perioden 1999 - 2004 är sannerligen bäst. Det är dom åren jag tänker på när jag säger att muckarna är mitt favoritband. Jag lyssnar på låtar från Antique och får en odefinierbar känsla djupt inne... (Ah nu börjar det låta cheesy!) Jag är galen i 6, och Houyoku också om jag är på det humöret. Vissa låtar från Gokusai får mig nästan att gråta. Men inget, inget, slår deras tidigare album.
Då var dom unga och mådde väldigt dåligt, och aj vilken otrolig musik de skrev! Nu är dom äldre och mår bra... men musiken har lidit.

Förut stod de över alla kategorier, men när jag lyssnar på deras senaste verk känns det som att de halkat ner till kategori 1, att "bara" vara ett Absolut Favoritband. Men när jag tar fram deras gamla skivor skäms jag och tänker Hur kunde jag tycka så?! det här är det bästa som finns! osv. När jag ser dom live är det samma sak, jag uppfylls av känslor jag trodde jag inte kunde känna. Och ojojoj, mitt hjärta stannade när jag kramade om dom.... oj oj oj....
När jag nu lyssnar på Sora to ito igen slits jag mellan att vara kär i nya MUCC och vara sorgsen över att gamla underbara MUCC är borta.

Kanske bör jag se det som två olika saker? Muckarna som står över alla kategorier och slutade 2004, och muckarna som tog vid efter det och är ett Absolut Favoritband..? Det är nästan så jag måste det, för att kunna njuta av deras nya singlar; utan att vara ledsen. Ack ja, och varje gång de släpper nåt nytt går jag igenom samma tankar om och om igen, min stackars hjärna är helt förvirrad. Och mina förväntningar inför det nya albumet Kyutai i mars är höga.

Jag har vanligtvis svårt att få starka känslor över något, och känner oftast ingenting. Men musik kan få mig att bli överväldigad. Och särskilt MUCC, old school MUCC ger mig lyckokänslor. Därför känner jag att jag behöver sätta ord på dessa tankar jag annars går och grubblar över, och därför blev det här inlägget långt och fyllt med töntiga känslosamma saker.

See ya

0 件のコメント: